Nzega och Igunga

Torsdag och fredag(25:e och 26:e) var det så dags för våra stora intervjudagar på distriktssjukhuset i Igunga och det statliga sjukhuset i Nzega. Vi har jobbat länge med att förbereda dessa två dagar. Det som skulle klaffa var dels att två tolkar från sjuksköterskeskolan var informerade och i tid på morgonen, att en förare och en bil fanns redo och att de var informerade på de sjukhusen vi skulle besöka. Vi var förberedda på att någonting skulle gå fel med allt gick som på räls. Allt utom ett litet sidoäventyr:

Tjejerna, Karin och Malin, som vi delar hus med på Nkinga var i torsdags på väg hem från att ha varit på safari. Det hade regnat kraftigt natten till torsdagen så vägarna var leriga. Detta gjorde att deras buss körde fast. Efter mycket om och men lyckades dom lifta med en missionärsfamilj till en stad som heter Shingida och ligger 20 mil från Nkinga, men bara 13 mil från Igunga. Jag och Göran satt i bilen beredda att åka hem från just Igunga efter en dags intervjuande när Malin ringer och frågar om vi kan åka och hä,mta dom i Shingida. Tre timmar senare sitter vi i Shingida och bjuder våra stackars tolkar på middag på en restaurang och väntar på tjejerna som fortfarande inte kommit fram till Shingida. Dom kommer dock till slut och strax innan skymningen börjar lägga sig är vi så på väg mot Nkinga. Efter en punktering och 20 skumpiga mil är vi till slut hemma igen för några timmars sömn.

Dagen efter var vi på Nzega sjukhus, där vi har intervjuat patienter vid ett tidigare tillfälle. När vi efter förmiddagens intervjuande sitter och bjuder våra tolkar på glass sammanfattar Henry(en av våra omåttligt försynta tolkarna) gårdagen: ”That trip yesterday was... it was to long.”

Jag kanske ska förtydliga lite vad det är för några som hjälper oss att tolka. Det är alltså elever från sjuksköterskeskolan här på området som hjälper oss. Överenskommelsen bygger på att vi får hjälp med vår studie och eleverna får tillfälle att träna på engelska, lära sig om hur man gör en studie och får följa med på resor till andra sjukhus när vi gör sådana. Detta att följa med på resor är något som uppskattas mycket av eleverna själva då de annars är instängda på området på heltid, med undantag för en eller två gånger per år då de får permission för att träffa sina familjer.

Bilder: 1. Däckbyte 2. Min intervjuplats under fredagen 3. Nancy, en av våra tolkar tar ett kort på oss tre