Veckan som gått

Dags för lite uppdateringar.
I tisdags var vi på operation. Vi tittade på en inguinalbråcksoperation av en liten pojke. Då dom inte hade tillgång till övervakningsutrustning tejpade anestesisköterskan fast ett stetoskop på barnets bröst så att han skulle kunna hålla koll under operationen. Sedan gick vi på en prostataektomi. På den fick jag assistera, vilket var någonting nytt för mig. Avslutningsvis var vi med på ett akut kejsarsnitt.

I onsdags var vi bjudna på fördelsedagskalas till sjukgymnasten på sjukhuset. Temba är nyutexaminerad och har varit mån om att få oss att känna oss välkomna i Nkinga. Enligt inbjuda skulle det börja klockan 12.30. 12.30 står vi där och efter att ha suttit själva i Tembas soffa i en timme börjar de övriga gästerna dyka upp. Vi hamnar i mitten och de andra sitter längs väggarna. Karin ombeds hålla bön för maten. Lunch. Biografi av Temba själv. Presentöppning. Tacktal. Avslutningsbön(av mig). Vi hade med en tårta och detta resulterade i att alla skulle mata varandra utav denna fram och tillbaka. Detta var någonting som vi inte var helt vana vid.

På torsdagen var målet att få till stånd så många intervjuer som möjligt. Dock lyckades vi bara hitta fyra patienter. Det känns som att själva rekryterandet av patienter att intervjua kommer bli studiens största praktiska problem, tillsammans med språkbarriären.


Igår var vi på utflykt till Nzega. Vi skulle köpa lite förnödenheter, tyger och eventuellt en gitarr. Det hade regnat natten till lördagen så många hade kört fast på den större vägen så vi fick ta den lite mindre. Fyrhjulsdrift var en bra grej. Vi fick tag på allt utom gitarr. En kille sa att han i sin butik just sålt den gitarren han hade så jag får fortsätta leta gitarr på annat håll. I Nzega gick vi till en restaurang och åt fisk för första gången på länge samt fick varsin Safariöl.
För övrigt börjar vardagen infinna sig och det är dags att vänja sig vid tanken på att bo här. Fram tills nu har det hela tiden varit nya och spännande saker på gång men nu känns det som att det gått över lite mer till en viss rutin.

Kom på att jag också vill nämna vår kompis Hans som brukar komma och hänga med oss på vår uteplats. Hans säger inte så mycket men vi tror att han har rätt bra förståelse för vad som händer. Hans har snabbt blivit en favorit.

Hej då och på återseende. Kwa heri na tutaonana.