Nzega, mzungublod och Hans.

Torsdagen på Nzega regionsjukhus resulterade i sex nya intervjuer. Dessutom fick vi se ett sjukhus att ställa i relation till vårt sjukhus i Nkinga. Hittills har ju detta varit den enda bilden vi haft av ett Afrikanskt sjukhus. Nzegas sjukhus var finare till utseendet. Välmålade väggar och välskötta rabatter. De har dock problem med korruption och personal som tar betalt under bordet. Detta har lett till att Nkingas sjukhus har högre patientbeläggning och att personalen här får arbeta hårdare.
På onsdagskvällen regnade det kraftigt så den större vägen var blockerad av tunga fordon som kört fast. Vi fick ta den mindre vägen precis som i lördags och fick bara köra off road på en plats där en timmerbil kört ner sig i leran.



Vi har i två veckor försökta att ”communicate” med dom på Nzega och då fått hjälp av våran TB-doktor på Nkinga, dr Jileka. Vi blev lovade att tas emot av Nzegas TB-ansvarige läkare samt få tolkhjälp av någon på sjukhuset. När vi landar i Nzega är den aktuella läkaren iväg på någon utbildning någonstans och ingen har kännedom om våran, sedan länge planerade, ankomst. Men, hakuna matata, det löser sig alltid på något sätt. Så även denna gång. Någon fixar lite här, någon annan fixar lite där och vi fick våra sex intervjuer.
Idag, fredag, var det häng på HIV-mottagningen som vanligt. Detta för att fiska patienter att intervjua. Vi har kommit på den smarta idén att dela upp förmiddagen och köra varsitt pass på 1,5 timme så man slipper sitta och vakta mottagningen hela förmiddagen. Tålamod heter subiri på swahili.
På morgonrapporten berättades det om patienter som dött i väntan på blodtransfusion. Efter mitt pass på mottagningen gick jag därför och donerade en enhet. Dom tyckte det var väldigt roligt på labbet att få tappa ”mzungu-blood”(vit man-blod). Det hela gick bra till efteråt då man skulle fylla i namn, by, region och stam. (Jag skrev Sthlm på de tre sistmämnda.) Deras hepatit-test fungerade inte heller så jag fick lova att jag inte hade hepatit.

Efter bloddonationen ringde Dr Jileka som hade hittat en patient. Denna patient kunde bara det lokala stamspråket, en anhörig till patienten kunde stamspråket och swahili och min tolk kunde swahili och engelska. Jag själv kan engelska och svenska så det blev antagligen förlust av en och annan nyans. Det som var lite kul var att jag kunde ungefär lika mycket swahili som patienten.
Jag har hittat en gitarr. Det var en tjej på administrationen som hade en som jag fick låna ett par dagar. Tyvärr är den felkalibrerad med fel avstånd mellan banden så det blir lite falskt hur man än bär sig åt. Eller så är det (naturligtvis) så att jag har lagt av mig lite.

Jag avslutar med att lägga in en bild på Hans. Trevlig helg!